Jag tänkte avsluta min patriotiska trilogi med att spy lite galla över det svenska kungahuset. Jag är fullt medveten om att det inte är särskilt originellt att kritisera monarkin men jag gör det ändå. Mitt absolut största problem med den mest inavlade familjen i Sverige är dock inte att hovet får drygt 112 miljoner av skattebetalarnas pengar om året i anslag. Inte heller det faktum att en kung, eller för den delen en drottning i dagens moderna samhälle i princip är meningslös vill jag lyfta upp här. Däremot så tror jag inte att min kräkreflex klarar av påfrestningen av den mediala bevakningen av Kalle Gurra, Silvia och framför allt deras avkommor mycket längre. Var i helvete finns alla dessa människor som vill läsa fyra sidor om Kronprinsessans bröllop eller lika många sidor om hennes lillasyrras pojkväns otrohet VARJE FÖRBANNADE DAG!? Det är så obeskrivligt ointressant att jag dör lite grann inombords varje gång jag ser fanskapen på löpet.
Som avslutning vill jag citera Lars Demian från hans visa Konungens skål:
"Å vi hurrade för konungen, drack ur vårt sista vin
Och C-G vinglade hemåt med ett lyckligt flin
och handen under blusen på en amerikansk blondin
Och han ropade så att det ekade Ner med monarkin"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar