"Qualis rex, talis grex"

Jag tänkte avsluta min patriotiska trilogi med att spy lite galla över det svenska kungahuset. Jag är fullt medveten om att det inte är särskilt originellt att kritisera monarkin men jag gör det ändå. Mitt absolut största problem med den mest inavlade familjen i Sverige är dock inte att hovet får drygt 112 miljoner av skattebetalarnas pengar om året i anslag. Inte heller det faktum att en kung, eller för den delen en drottning i dagens moderna samhälle i princip är meningslös vill jag lyfta upp här. Däremot så tror jag inte att min kräkreflex klarar av påfrestningen av den mediala bevakningen av Kalle Gurra, Silvia och framför allt deras avkommor mycket längre. Var i helvete finns alla dessa människor som vill läsa fyra sidor om Kronprinsessans bröllop eller lika många sidor om hennes lillasyrras pojkväns otrohet VARJE FÖRBANNADE DAG!? Det är så obeskrivligt ointressant att jag dör lite grann inombords varje gång jag ser fanskapen på löpet.

Som avslutning vill jag citera Lars Demian från hans visa Konungens skål:

"Å vi hurrade för konungen, drack ur vårt sista vin
Och C-G vinglade hemåt med ett lyckligt flin
och handen under blusen på en amerikansk blondin
Och han ropade så att det ekade Ner med monarkin"

Blågul hysteri

Då närmar sig nationaldagen med stormsteg, och alla stackars förorättade "ickerasister" lipar över att de inte får sjunga det fantastiskt episka stycke musik som går under namnet "Du gamla, du fria" samt vifta med den mäktiga svenska fanan. För det första så är "Du gamla, du fria" endast Sveriges inofficiella nationalsång. Den har aldrig blivit officiellt antagen som nationalsång. Det har till och med vid ett flertal tillfällen diskuterats om den är så lämplig som sådan (så sent som på 1930-talet). Dels för att den är en visa om Norden i allmänhet och inte nämner landet Sverige en enda gång, men även för att den om jag ska uttrycka det enkelt, suger. Men nu är det ju som det är med den saken och vi får nöja oss med en högst medelmåttig nationalhymn. Varför man tvunget skulle behöva sjunga den på skolavslutningen begriper jag dock inte. Den har ju inget som helst med skolavslutning att göra. Personligen har jag aldrig, vare sig på skolavslutning eller nationaldag känt ett oerhört sug efter att sjunga Du gamla, du fria, men det kanske bara är jag. Vad beträffar den stolta svenska fanan så klarar jag mig rätt bra utan en blågul korsfararsymbol med.