Åsiktsfrihet är ingen rättighet, det är ett ansvar.
Tuffa karlar i filmer brukar ibland säga att "åsikter är som rövhål. Alla har dem och de stinker." Det ligger något i detta, men det beror i huvudsak på en liten detalj. Denna detalj väljer jag att kalla argumentation. Om åsikter är som rövhål så varför inte piffa till dem lite? Kör hela porrfilmsbehandlingen. Vaxning, blekning o.s.v. Nu menar jag naturligtvis inte att ni ska gå ut och julpynta era anus. Jag spelade bara vidare lite på rövhålsmetaforen. Vad jag menar är att det spelar inte så stor roll om ens åsikter stinker så länge man har bra argument.
P3 hade för några år sedan ett program som hette Krister. Det var förvisso ett uselt radioprogram, men de hade en riktigt bra programpunkt som hette moraltestet. I moraltestet fick kända svenskar svara på ett antal moralbaserade frågor i stil med, är det rätt att döda i följande fall. I självförsvar, när någon är svårt sjuk och själv vill dö eller att döda en för att rädda tio. Efter frågorna var besvarade så skulle deras moral betygsättas av någon slags filosof. Det intressanta var att de personer som svarade mest politiskt korrekt inte nödvändigtvis fick högst betyg. De som fick högst betyg var istället de som hade funderat mest på frågorna och därför hade bäst argument att stödja sin åsikt på.
Jag vet att jag kan uppfattas som negativ och anti (tack Karin). Men det är faktiskt oftast om jag tycker att personen jag pratar med inte har några vidare bra argument för att tycka som de gör. Det har till och med hänt att jag har argumenterat mot en åsikt som jag själv delar, bara för att jag tycker personen jag pratar med använder dåliga argument. Till exempel är jag ju en relativt vänstervriden människa och håller sällan med vänner och bekanta som befinner sig på den högra sidan i politiska frågor. Däremot skulle jag gärna smutskasta vänstern inför en vänsterpartist som jag tycker använder helt fel argument. Och jag skulle därmed också kunna hålla med en moderat som använder vettiga argument.
För några år sedan diskuterade jag invandringen med en liten nazistflicka i Varberg. Hon hade följande åsikt. "Vi ska inte ta in några invandrare i Sverige eftersom de bara lever på bidrag." Ok sade jag, men de som jobbar då? Ska inte de få vara här? Nej sade hon. "De tar ju jobb från oss svenskar." Det här är alltså typexemplet på någon som har jävligt dåliga argument för sin åsikt. Nu står ju inte jag först i kön för ett medlemskap i NSF, men om jag hade balanserat på gränsen så hade knappast denna iq-befriade varelse fått över mig på sin sida.
Tills nästa gång, skit på er, eller inte.
lördag 31 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag får tacka för att jag blivit omnämnd , trevligt! Du skulle ju kunna testa att visa din storsinthet genom att inte bli så provocerad av att de inte har några argument. Se dig istället som en diplomatisk storfadder a la Jan Eliasson vettja! Kanske kan du få dem att komma på nya åsikter genom att visa intresse för hur de tänker, istället för att hitta bevis för att det har fel. Mit boktips för dagen blir "Hur man botar en fanatiker" av Amos Oz. O du - förresten - Moraltestet i Christer går ju än! Hörde det häromdan.
Att be mig att inte bli provocerad är som att be en zebra att inte vara randig. Det ligger i min natur kära du.
Robert, jag säger bara. Läs "rå sikte mot allan" en gång till!
http://bayharbourbutcher.blogspot.com
Jo, där finns likheter. Jag ville dock med detta även få fram att jag ogillar när folk håller med mig av fel anledning mer än när de säger emot av rätt anledning. Exempelvis en människa som tror att vi är ett team av hårdrockare mot alla med dålig musiksmak. När personen ifråga har en hammerfalltröja på sig.
Skicka en kommentar