Twilight zone

Jag får ofta kommentarer om hur negativ och kritisk jag är mot andra människors musiksmak. Eller som jag brukar kalla det, avsaknad av musiksmak. Detta gäller då främst folk som lyssnar på radiopop och schlagermusik. Det vill säga, folk som endast lyssnar på den musik som media matar dem med dagligen. Det är inte så att jag är någon slags musik fascist som måste ha kontrollen över vad folk lyssnar på, men vad de flesta inte förstår är att jag dagligen blir utsatt för smörjan vare sig jag vill eller inte. Jag vill måla upp ett scenario för er så att ni kan leva er in i hur det skulle vara om rollerna var ombytta.

Ni sätter er i bilen på morgonen för att åka till jobbet, vrider om nyckeln och sätter på radion. Från högtalarna strömmar som vanligt vid denna tiden på morgonen polsk black metal. De spelar tre i rad med bandet Behemoth. Fan med tänker ni och byter kanal. På nästa kanal spelar de en timme klassiker och för tillfället är det Angel of death med Slayer. Eftersom ni tycker att det är helt outhärdligt så stänger ni istället av radion helt. Väl framme på jobbet är det dags för lite kaffe innan arbetet kan börja. Diskussionen runt fikabordet handlar naturligtvis om gårdagens schlagerfest, den femte för i år. De andra diskuterar febrilt om huruvida Watain hade samma corpse paint i ansiktet som förra året och om inte nitarna var längre. När det är dags att jobba så åker radion på igen och gitarrskrik och kulsprutetrummor blandas med världens mest brutala growlande. Detta pågår konstant tills det är dags att åka hem. På väg hem så köper ni aftonbladet för att se om det har hänt något viktigt i världen. Det har det inte, om ni inte anser att diskussionen era arbetskamrater hade till morgonkaffet är viktig. Samma diskussion tar nämligen upp minst tio sidor av tidningen. Väl hemma slår ni på tv:n och får se att det är "så ska det låta". Dagens gäster är Mikael Stanne från Dark Tranquility och Angela Gossow från Arch enemy. Jävla skit tänker ni och stänger av tv:n.

Låter det jobbigt? Det tycker inte jag att det gör. Jag råkar ju nämligen gilla denna typen av musik, däremot så gillar jag inte schlager, radiopop eller idol Amandas senaste landsplåga. Vad jag vill komma fram till här är alltså att det inte är så lätt som vissa tror att bara låta bli att lyssna på musik som man inte gillar. Inte om den musiken råkar vara det som är "inne" just nu.

Så tills nästa gång, rock out with your cock out.