Fru dårman

Läste i metro igår att någon mindre begåvad människa har börjat gnälla om vägskyltar igen. Det handlar naturligtvis i huvudsak om skylten som avser ett övergångsställe, i folkmun kallad "Herr Gårman". Kritiken handlar alltså om att det borde finnas lika många skyltar med "Fru Gårman". Jag tycker nog inte att det är så konstigt att kampen för jämnlikhet mellan könen går så trögt när denna typen av människor överhuvud taget får yttra sig . För det första så är det jävligt tramsigt att ens föreslå något sånt här, för att inte tala om hur kostsamt det skulle bli. Och för det andra så ser jag inte varför den androgyna streckgubben som nu pryder skyltarna inte skulle kunna föreställa en kvinna. Enligt förespråkarna för denna nya skylt så känner man tydligen igen en kvinna på att hon har långt hår och kjol. Det är ju i stort sett enda skillnaden mellan skyltarna. Nu hinner jag nog inte skriva mer då jag måste gå ut och se om det står några kvinnor vid övergångsstället som inte vågar gå över eftersom det är en man på skylten.

Tills nästa gång, titta åt höger, titta åt vänster och varsågod att gå över.

Sport!!!

Jag tillhör en minoritet av befolkningen. Nämligen, en grupp av människor som inte tycker om sport. Vi blir ständigt förtryckta av dessa idrottsfascister som försöker omvända oss till ett gäng grottmongon med målade ansikten och för stora tröjor som står och vrålar mindre avancerade ramsor på någon proppfull läktare. För fan, häng med nu. Du kan ju dricka ett par öl och ha sköj som fan. Jo förvisso, men jag kan dricka ett par öl utan att titta på fotboll och ha ännu roligare. Det finns dock tillfällen då jag inte har något val, som t.e.x fotbolls vm eller em. Tittar man inte på fotboll då så får man vara ensam och det är ju inte heller så upphetsande på en lördag kväll. Men vänta nu lite här Rågert tänker någon, du spelar ju golf ibland och jag har minsann sett dig bowla med. Nja, spela golf vet jag inte. Slå upp grästorvor är nog snarare vad jag gör, och när det gäller bowling så kommer jag ofta sist. Detta är av mindre betydelse då jag vare sig anser golf eller bowling att vara sporter. Min alldeles egna definition av sport är som följer. En sysselsättning blir en sport då minst åttio procent av utövarna har en relativt lik kroppsbyggnad. Inom basket och volleyboll är minst åttio procent av utövarna en bra bit över medellängd. Inom långdistanslöpning så är minst åttio procent av utövarna magra och från Kenya. Ja ni förstår nog min poäng. Alltså är golf, bowling, dart, snooker, poker, fia med knuff och onani enligt min definition inga sporter. Och vad Daniel än säger så är inte heller bridge någon sport.

Tills nästa gång, få bort vinbögen.

Svensk humor är död.

Vad har hänt med alla svenska humorprogram? Jag satt och kollade på youtube igår och kom att tänka på hur många bra humorprogram vi hade i detta landet mellan 1995 0ch 2002. Nilecity 105,6, Percy tårar, Pentagon, Varan-tv, Humorlabbet (2001), Hipp Hipp och många fler. Vad har vi haft de senaste fem åren? Playa del sol och Hey baberiba, fy fan säger jag. Hey baberiba måste vara det absolut sämsta som någonsin gått på svensk tv. Tre idioter som försöker imitera alla kända svenskar samtidigt, utan att lyckas en enda gång. Läste i tidningen häromdagen att sveriges mest oväsentlige "journalist" Alex Schulman tyckte Sven Melander var minst sagt ute och cyklade när han sade att Hey baberiba var humor för efterblivna. Jag kan hålla med till viss del, då jag tror att efterblivna har bättre smak än så. Det är väl bara Mia och Klara som ha varit något att ha de senaste åren. På tal om Mia och Klara (tidigare "Roll on" i p3) så har det blivit sämre på radio med. Jag minns när det gick bra humorprogram i p3 mitt på dagen hela veckan. Clownen luktar bensin, Pippi rull, Så funkar det, Rally, med flera. Nu är det väl bara "Mammas nya kille" som är någorlunda.
Tills nästa gång, se upp för trappan. Vilken trappapapapa.

Den stora maskeraden

Jaha, då bloggar man full för första gången. Jag var på tappen och köpte mig ett paket lucky strike igår kväll och tänkte att jag skulle gå förbi Jimmy och kolla vad småpöjkera höll på med. Där spelades det gura hero och dracks öl i mängder. Undertecknad blev naturligtvis bjuden på en öl och sen fjorton till. När jag vaknade i Jimmys soffa i morse smakade det bra med en öl. Men vänta nu tänker ni, tjockisen skrev ju i ett tidigare inlägg att han inte gillar alkohol på bakfyllan. Detta är förvisso fortfarande sant, men nu var det emellertid så att jag inte ännu hade gjort mig av med alkoholintaget från gårdagen och därmed fortfarande var berusad. I skrivande stund har jag sörplat i mig ytterligare tre öl och mår som en prins, en röd prince. Nu börjar jag så smått ladda inför kvällens spektakel. Det ska bli maskeradparty i den lokala bygdegården och jag har haft ångest hela veckan för vad jag ska ha på mig, men när en yngling igår kom gåendes i en badrock slog det mig. Jag ska ha på mig min siden kimono och därmed gå som någon slags tjock Hugh Heffner. Nu kom jag genast att tänka på låten "den stora maskeraden" av Dan Berglund. Det finns en textrad i den låten som går "Torbjörn Fälldin, han gör sig bra.
Han har styrt ut sig till människa". Vad säger man? Prislöst.
Tills nästa gång, en öl är en öl är en öl.

Trött på slan

Vad är det för ett jävla slan som sätter upp alla förbannade klistermärken med nordisk.nu reklam på. Jag promenerade precis från pizzerian, och när jag kom hem så kunde jag konstatera att det satt ett klistermärke på varje lyktstolpe. Människan är alltså i stort behov att få ut sitt budskap, men antagligen för tjock för att välja en större spridning på eländet. Eller så kanske han tänkte att vi vanliga medborgare förstår den viktiga innebörden först efter den fjärde korkade sloganen. Dessa var för övrigt i stil med. "Trött på lunarstorm, välj det svenska alternativet". Eller "nej tack till mångkultur". Genialiskt då att klistra upp dem i Frillesås där det bor två invandrarfamiljer. Om det är för att dessa två familjer ska flytta så är det nog ingen pizzaätare vi söker. Inte nog med att man ska behöva få dessa låglivs propaganda i brevlådan. När jag kom hem igår så hade den jävla muppen klistrat igen brevlådan med ett av sina fyndiga klistermärken.
Tills nästa gång, ge fan i min brevlåda och gå in härifrån.

Campingstol, öl och cigg.

Nu börjar det faktiskt att suga rejält i festivaltarmen. Jag vill sitta i en billig campingstol i fyra dagar, beväpnad endast med ölburk och cigarett och jag vill göra det nu. Fjärde juni bär det av till Sölvesborg och årets Sweden rock festival. Jag har visserligen ingen biljett i vanlig ordning, men med band som Poison, Def leppard och Whitesnake så klarar jag mig bra utan. Då sitter jag hellre som tjuren Ferdinand vid tältet och viskar för mig själv "jag trivs bättre här, där jag kan lukta på ölen och lyssna på stereon". Nu är det ju dessutom så att även de som har biljett spenderar den mesta tiden i närheten av tältet, så det ska nog gå bra. Mitt årliga intag av livemusik får istället Metaltown stå för. Där kan de ju boka bra band åtminstonde. Jag har ju än så länge inte lagt upp en enda bild på mig själv på denna blogg. Därför tänkte jag nu bjuda på lite bilder från de senaste tre åren på Sweden rock. Det ska tilläggas att jag sällan eller aldrig har med mig kamera så jag har alltså stulit dessa bilder från mina kära vänner. Bilderna är från 2005, 2006 och 2007. De presenteras också i den ordningen.


Tills nästa gång, knövrull.

Twilight zone 2

Tänkte att jag skulle skriva om något helt annat idag, men eftersom jag har blivit felaktigt anklagad för att fara med osanningar så får det bli en repris på senaste ämnet. Jag har kontrollerat mitt senaste inlägg noga och det står ingenstans att jag bara lyssnar på "tuff" musik. Dessa falska anklagelser är det främst medlemmar ur familjen ÖsterDahlgren som kommit med. Jag lyssnar som nämndes i kommentarerna på Vreeswijk, Kjell Höglund och den enligt Mikael otroligt bögiga Hawaiianen Israel Kamakawiwo'ole. Jag lyssnar även på Johnny Cash, The Smiths, Fred Åkerström, Björn Afzelius, The Who, Manu Chao, The Pogues och mycket annat. Detta är musik som ibland spelas på radio men kanske på sin höjd en låt om dagen. Inte som den vedervärdiga Linda Bengtzings senaste låt som spelas fyra gånger om dagen i samma radiokanal. Anledningen till att jag inte tog med några av dessa lite lugnare artister som exempel är av den enkla anledningen att många människor gillar både schlager och t.e.x Vreeswijk. Eftersom jag inte klarar av nittio procent av musiken som spelas på radio så var jag ju tvungen att ta musik som schlagerfans till nittio procent tycker är skit som exempel. Ni som undrade vem idol Amanda är, läs nu noga. Hon är en tjej som heter Amanda och var med i tv programmet idol. Och nej, jag tittar inte på idol. Men som jag trodde att jag förklarade i förra inlägget så matas jag med denna information vare sig jag vill eller ej.

Tills nästa gång, jam out with your clam out.