En av de mest kända politiska uppvisningarna i idrottssammanhang bör väl vara John Carlos och Tommie Smiths "black power salute" på prispallen i OS i Mexico 1968. Reaktionerna den gången blev väl ungefär de samma som alla andra gånger idrottsmän skyltar med sina politiska åsikter. Det blev ett jävla liv helt enkelt. Det är nämligen så att personer som sysslar med idrott av någon outgrundlig anledning helst inte ska ha några åsikter om något som inte rör sporten. Skulle de nu ändå ha det så ska de minsann hålla dem för sig själva. Att sport inte hör ihop med politik måste ju vara en av de märkligaste motsägelserna någonsin. Sporten påverkas ju i allra högsta grad av politiken, så varför skulle inte idrottare få lov att påverka politiskt? Det är väl den gamla vanföreställningen att idrotten är något rent och vackert som inte ska smutsas ner med obekväma sanningar, droger, och annat otrevligt som hör den "vanliga" världen till. Detta är naturligtvis trams och verkligheten är ju som bekant en helt annan. Slutligen så har jag en fråga som jag skulle vilja ha svar på. Om idrott inte hör ihop med politik, vad fan gör en idrottsminister hela dagarna?
Och Mr John Carlos, du grävde din egen grav
För idrotten står ovanför politiken
I din kista slog du själv in första spiken
Du borde ha nöjt dig med din stora seger
Och tänkt på din framtid som trevlig och framgångsrik neger
--Nationalteatern - Mr. John Carlos--
