Jaha, det här var väl oundvikligt.
Religion råkar vara ett av de ämnen som kan reta upp mig mest. Det råkar också vara ett av de ämnen som intresserar mig mest. Till att börja med så kan jag ju beskriva min egen tro. Min tro är väl vad man skulle kunna kalla obefintlig. Åtminstonde i den mån man pratar om tron på ett högre väsen som styr i princip allt som händer på den här eländiga planeten. Om jag nu hade trott på ett högre väsen så hade jag hatat honom/henne innerligt. Om Gud, Allah, Krishna, Buddha, Satan eller Ulf Ekman nu mot all förmodan skulle existera så är ju karln/kvinnan ett jävla as som inte förtjänar att leva. Vad är det då som intresserar mig med religion kanske ni undrar. För mig är religion likställt med historia som jag är jävligt intresserad av. Sen är jag fascinerad av något som kan skapa fundamentalister av nästan uteslutande gamla sagor. Religion startar inte krig, om man bortser från korstågen. Religion är däremot ett väldigt effektivt vapen i krig. Fattiga outbildade människor kan styras mycket enkelt med hjälp av religion. Orsaken till ett krig har dock väldigt sällan med religion att göra. Till exempel på Irland så krigar ju katolska fundamentalister mot protestanter. Detta beror ju i huvudsak på att protestanterna på Irland är ättlingar till de engelsmän som erövrade ön från de katolska irländarna. Alltså är religionen snarare ett vapen än en orsak till krig. Religionen kan däremot vara oerhört farlig om fel människor sprider den. Helge Fossmo, Usama bin Ladin, Åke Green, Åsa Waldau, Charles Manson, Ulf Ekman, och Runar aset. Listan kan göras lång. Bibeln, koranen och andra heliga skrifter har faktiskt mycket vettig att säga. Problemet är att idioter i alla tider har feltolkat saker och ting. Men det hör ju lite ihop med mitt tidigare inlägg om åsikter och argument.
Till nästa gång, buga, bocka och be lilla flicka. På Jesus silverkors du får slicka.
lördag 31 oktober 2009
Åsikt och argument
Åsiktsfrihet är ingen rättighet, det är ett ansvar.
Tuffa karlar i filmer brukar ibland säga att "åsikter är som rövhål. Alla har dem och de stinker." Det ligger något i detta, men det beror i huvudsak på en liten detalj. Denna detalj väljer jag att kalla argumentation. Om åsikter är som rövhål så varför inte piffa till dem lite? Kör hela porrfilmsbehandlingen. Vaxning, blekning o.s.v. Nu menar jag naturligtvis inte att ni ska gå ut och julpynta era anus. Jag spelade bara vidare lite på rövhålsmetaforen. Vad jag menar är att det spelar inte så stor roll om ens åsikter stinker så länge man har bra argument.
P3 hade för några år sedan ett program som hette Krister. Det var förvisso ett uselt radioprogram, men de hade en riktigt bra programpunkt som hette moraltestet. I moraltestet fick kända svenskar svara på ett antal moralbaserade frågor i stil med, är det rätt att döda i följande fall. I självförsvar, när någon är svårt sjuk och själv vill dö eller att döda en för att rädda tio. Efter frågorna var besvarade så skulle deras moral betygsättas av någon slags filosof. Det intressanta var att de personer som svarade mest politiskt korrekt inte nödvändigtvis fick högst betyg. De som fick högst betyg var istället de som hade funderat mest på frågorna och därför hade bäst argument att stödja sin åsikt på.
Jag vet att jag kan uppfattas som negativ och anti (tack Karin). Men det är faktiskt oftast om jag tycker att personen jag pratar med inte har några vidare bra argument för att tycka som de gör. Det har till och med hänt att jag har argumenterat mot en åsikt som jag själv delar, bara för att jag tycker personen jag pratar med använder dåliga argument. Till exempel är jag ju en relativt vänstervriden människa och håller sällan med vänner och bekanta som befinner sig på den högra sidan i politiska frågor. Däremot skulle jag gärna smutskasta vänstern inför en vänsterpartist som jag tycker använder helt fel argument. Och jag skulle därmed också kunna hålla med en moderat som använder vettiga argument.
För några år sedan diskuterade jag invandringen med en liten nazistflicka i Varberg. Hon hade följande åsikt. "Vi ska inte ta in några invandrare i Sverige eftersom de bara lever på bidrag." Ok sade jag, men de som jobbar då? Ska inte de få vara här? Nej sade hon. "De tar ju jobb från oss svenskar." Det här är alltså typexemplet på någon som har jävligt dåliga argument för sin åsikt. Nu står ju inte jag först i kön för ett medlemskap i NSF, men om jag hade balanserat på gränsen så hade knappast denna iq-befriade varelse fått över mig på sin sida.
Tills nästa gång, skit på er, eller inte.
Tuffa karlar i filmer brukar ibland säga att "åsikter är som rövhål. Alla har dem och de stinker." Det ligger något i detta, men det beror i huvudsak på en liten detalj. Denna detalj väljer jag att kalla argumentation. Om åsikter är som rövhål så varför inte piffa till dem lite? Kör hela porrfilmsbehandlingen. Vaxning, blekning o.s.v. Nu menar jag naturligtvis inte att ni ska gå ut och julpynta era anus. Jag spelade bara vidare lite på rövhålsmetaforen. Vad jag menar är att det spelar inte så stor roll om ens åsikter stinker så länge man har bra argument.
P3 hade för några år sedan ett program som hette Krister. Det var förvisso ett uselt radioprogram, men de hade en riktigt bra programpunkt som hette moraltestet. I moraltestet fick kända svenskar svara på ett antal moralbaserade frågor i stil med, är det rätt att döda i följande fall. I självförsvar, när någon är svårt sjuk och själv vill dö eller att döda en för att rädda tio. Efter frågorna var besvarade så skulle deras moral betygsättas av någon slags filosof. Det intressanta var att de personer som svarade mest politiskt korrekt inte nödvändigtvis fick högst betyg. De som fick högst betyg var istället de som hade funderat mest på frågorna och därför hade bäst argument att stödja sin åsikt på.
Jag vet att jag kan uppfattas som negativ och anti (tack Karin). Men det är faktiskt oftast om jag tycker att personen jag pratar med inte har några vidare bra argument för att tycka som de gör. Det har till och med hänt att jag har argumenterat mot en åsikt som jag själv delar, bara för att jag tycker personen jag pratar med använder dåliga argument. Till exempel är jag ju en relativt vänstervriden människa och håller sällan med vänner och bekanta som befinner sig på den högra sidan i politiska frågor. Däremot skulle jag gärna smutskasta vänstern inför en vänsterpartist som jag tycker använder helt fel argument. Och jag skulle därmed också kunna hålla med en moderat som använder vettiga argument.
För några år sedan diskuterade jag invandringen med en liten nazistflicka i Varberg. Hon hade följande åsikt. "Vi ska inte ta in några invandrare i Sverige eftersom de bara lever på bidrag." Ok sade jag, men de som jobbar då? Ska inte de få vara här? Nej sade hon. "De tar ju jobb från oss svenskar." Det här är alltså typexemplet på någon som har jävligt dåliga argument för sin åsikt. Nu står ju inte jag först i kön för ett medlemskap i NSF, men om jag hade balanserat på gränsen så hade knappast denna iq-befriade varelse fått över mig på sin sida.
Tills nästa gång, skit på er, eller inte.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)